förlåt

Vad är väl ett uppehåll på fyra månader? Ingen-ingen-ting-e-ling.
Det är blott en liten fis i den lilla universumskvart som motsvarar vår tid på jorden. (oj, det där lät kvasifilosofiskt, men det kändes rätt bra att skriva det).

En vår, en sommar och snart en halv höst har förflutit och det verkar inte som om Bittans skarpa ögon har saknats så där värst mycket. Det är ju du då, mamma. Som kollar om det kommit upp något nytt.

Och se. Det hade det!

Om någon (ja, mamma alltså) vill se vad Felix och jag åt till middag idag så klicka här:

http://familjenbra.blogspot.com/2008/08/spaghetti-med-grillade-grnsaker.html

Men byt ut det gula till grönt. Jag hittade bara gröna ekologiska zucchini. Samt svenska från Urshult. Hellre det än gula och holländska.

Det är bra när någon annan fotograferar det jag äter. Tack Lotta.

Riddarfjärdens bästa balkong

Har du vägarna förbi Västerbron, se då till att nyttja den på den östra sidan. Använd gång- och cykelbanan (har du bil får det lov att vara en liten bil). Högst upp på krönet har en underbar person hängt fast en balkonglåda i zink, med några rara blommor i. Fantastiskt! Vilken grej!
Bittan ska komma ihåg kameran och plåta så ni får se.

...flera månader senare...

... och lika mycket häck kvar. Trots att jag varit i Tignes och åkt skidor tills låren värkte. Som tröst åt de stackars utpumpade låren blev det en väldans massa god ost, fet sprit och croissanter.

För att inte tala om Tartiflette i en galette:
Tag lite kokt potatis, någon lök, ett gäng fläskbitar och blanda med mycket Reblochon-ost och stoppa in det i en galette (mat-crepes). Vik ihop så den ser oskyldigt mager ut och lura i en hungrig skidåkare. Fresta gärna med en god, torr cider (och då menar jag naturligtvis äkta cider, inte nåt blask gjort på dagghallon å vildananas). Jaha, så var snabbt de värdefulla kalorierna återställda igen. Men det är inget att sörja för. Det finns tillräckligt många magra stackare på den här planeten.

Det förra inlägget har en mycket märklig kommentar. Läs den. Jag vågar inte prova länken. Den ser livsfarlig ut. Kan inte de däringa sketna spammarna ge FAEN i våra bloggar? Om nu denna vänliga människa har läst min blogg och uppskattar den så himla mycket - kan inte då personen i fråga skriva på svenska?

skärp er

Igår tappade jag min plånbok. Jag gled runt på Vetekatten och letade efter en plats att sitta och solokvista en stund på.
Jag gick förbi den långa kön till kassan med min kofta och kappa under ena armen, min handväska i den andra samt en kaffekopp i en av händerna och någonstans låg plånboken och guppade. Tills den ramlade ner på golvet.

Detta skedde precis vid kön och en dam iakttog mig. Hon följde plånboken med blicken, såg hur ockuperad av grejer jag var.

Schysst, tänkte jag - hon böjer sig säkert ner och tar upp plånboken åt mig.

Nä, men istället börjar hon SKRATTA.

Jag glor förvånat och tyst på henne och därefter i stor irritation hittar en plats att ställa kaffekoppen på medan jag tar upp plånboken själv.

Vad är det för fel på folk?

vintervår och ÅR-säsong...

ja, ni vet, kära vänner. Bittan jobbar häcken av sig (lustigt nog sitter ändå väldigt mycket häck KVAR!)

Men nu har jag ett nytt vittnesmål!

Cyklade hem från jobbet idag efter normal 10-timmarsdag. Sakta mak på Söder Mälarstrand. Blev på gott humör igen när jag såg hur Västerbron glimrade över Riddarfjärden. Vattnet var kolugnt och stilla. Stadshusets siluett tronade i horisonten.

Men ve och faaaaasa! En vild cyklist kommer farande från Münchenbryggeriets backe. Det lät oroväckande från ekipaget och jag insåg att mannen försökte bromsa med sina fötter mot asfalten. Jag förväntade mig att han skulle slungas rakt ut över Riddarfjärdens mörka vatten eller åtminstone hejdas av en så kallad "båt". Emellertid kunde han få stopp på sig själv innan han brakade in i elskåpet vid kajplats Nittiarton-nånting. Jag hade så pass låg fart på min tantcykel att jag förskräckt hojtade: "HARU INGA BROMSAR?"

Mannen skrattade vansinnigt och skrek NÖÖÖÖ-ÄÄÄÄJJJJJJJ!

En helt absurd situation! Var detta ett omen? Om vad? Varför skrattade han? Jag hade fan DÖTT av chocken!
Att tappa bromsförmåga på väg ut över trafikleden på Söder Mälarstrand och sen fortsätta rakt ut mot Riddarfjärden... alltså, det finns ju inte! Köp en lott, mannen! Du överlever ALLT!

Men tack för ett obetalt minne.

ungtuppsrulladen, förresten...

Jo, så här såg den helt ordinära söndagsmiddagen ut. Tokigt god! F1 hade önskat god mat eftersom han varit borta under helgen och tagit sitt Kustskepparbevis! Bra gjort, grabben! Klart han ska få ungtupp!
Risottons karljohannar plockades förresten på Fågelön i Mälaren, september 2006. Man paddlar dit i en kajak, strövar in i skogen och tar med sig så mycket svamp man förmår. Sen paddlar man hemåt och förväller eller torkar. Lätt som en plätt.

tröttsöndag

Ingen glädje utan mörker... Återigen glömde jag att ta bort surdeg till nästa brödbak. Senil är mitt förnamn.

Men jisses, vad brödet jäste bra! Långa, oändliga glutentrådar! Surdegsgrunden är gjord på en råg från början, men därefter utvecklad till en dinkelvariant. Jag klickade i en sked honung, ringlade lite olivolja, och tryfferade med Maldonsalt. Sen tjoffade jag i specialvetemjöl (fullkorn), Hur kan detta bröd INTE vara gott? Ska lufsa ut i köket och skära några smakskivor. Sen ska det in i frysen som rostbröd. När jag blivit riktigt säker på ljusa bröd ska jag prova att baka med Manitoba Cream.
http://www.pilefood.se/produkt/mjol_gryn/11048.htm

Denna något trötta söndag (efterverkningar från en lååååång trevlig lördagskväll hos Peter och Jörgen igår), har artat sig riktigt bra. Mannen och jag traskade runt Årstaviken, hittade den franske korvmannen som grillade oss varsin bratwurst, perfekt!
Såg klart "Capote" med Philip Seymor Hoffman (somnade ifrån den i fredags...) medan mannen lagade en helt vanlig söndagsmiddag (unguppsbröstrullad med prosciutto, karljohansrisotto - inget märkvärdigt alls... : ) Bakat bröd, tja nu är det väl bara den där tråkiga tvätthögen som väntar på att tas om hand. Ska jag skjuta upp det ytterligare en dag? Jaaaa, det gör jag!
Måste ju hinna med ett kapitel ur Mästaren & Margarita om den lilla bokcirkeln ska avhandla den snart.
Godnatt jord.

limited edition

Ja, härre jävlar! Man lunkar omkring på Vi, letar efter nya disktrasor och se på f-n - och där ligger de, Wettex Limited Edition. Som vi har väntat! Jag känner hur en sofistikerad exklusivitet kommer att spridas på vår diskbänk. Glitter i vardagen, när vi sveper den orangea trasan med läckra budskap tryckta i bajsbrunt, snitsiga typsnitt "Chocolate" mmm... Jag kan ana hur hänförd familjen kommer bli när jag trollar fram detta fantastiska shoppingkap, Wettex disktrasa Limited Edition. Tänk, endast under en kort tid kan jag shoppa dessa underbara disktrasor (om jag skulle ta och bunkra upp med ett lager?)

Hur tänkte de på Wettex? Nya, fräscha grepp? Design - detta lilla kräkord som numera används överallt och alltid. Fenomenet med designade disktrasor är ju inte nytt. Känns lite -99. Men det klart - det är ju inte alla som handlar disktrasor på Designtorget.

meddelande till mänskligheten

Japp, speciellt till er av mänskligheten som bor runt Tanto och Liljeholmskajen och har stjärnformade pappersarmaturer lysandes i fönstren.

Läs noga nu:
JULEN ÄR SLUT! TAG NED ADVENTSSTJÄRNORNA!

Seså, off you go, ta ner skiten vi så sätter vi upp dem sisådär 10 månader. Okej?

Tack.

sött

Det är gott med bullar. Hittills har jag alltid bakat med smält smör.



Tills jag läste:
http://kortomgott.taffel.se/2007/12/12/varfor-det-blir-bast-med-rumsvarmt-smor-i-bulldegen/

Så då blev det såklart bullbakning med rumsvarmt smör istället.
Och, håll i er, nu kommer mitt utlåtande: DET BLEV MYCKET GODARE!
Hurra!
Skillnaden märks speciellt när jag tinar bullar från frysen. Hur gärna jag än vill, så är det lite opassande att äta upp alla bullar när de är nybakade. Och det är ju rätt kul att ha några i frysen. Jag tog ut en bulle härom morgonen och åt den på jobbet sisådär två timmar senare. Perfekt tinad utan micro. Nästan som nybakad. Och väldigt god. Nu ska jag aldrig smälta smör mer. Ever. Förutom kanel så har jag med kardemumma om någon undrade.

surt

Sedan augusti förra året har jag bakat surdegsbröd. Varje vecka. Det har blivit en vana som jag inte kan sluta upp med. Jag gör nästan bara rågsurdegsbröd. En gång har jag testat att utöka min rågsurdeg till att bli en dinkelvariant. Att göra den med dinkel gick ganska bra. Brödet har blivit ett kompakt rostbröd och passar bra till den hemgjorda blodgrapefruktmarmeladen. Så småningom, när den surdegsgrunden har blivit äldre kanske den har förvandlat sig till en vetesurdeg. Som förädlas till ett underbart bröd med stora luftbubblor. Då är man i brödhimlen, liksom. Tills dess går jag och köper brödet på Vassa Eggens deli. Ojojoj, vilket bröd. Jag går i spinn.

Jag önskar jag var en riktigt bra bloggare som generöst kunde dela med mig av tips, ungefär som
http://paindemartin.blogspot.com/
Oj, han är duktig. Man blir så sugen på att hasta till köket och sätta deg. Ni, mina tre läsare får nöja er med att jag delar med mig av länken.

Ni kan beundra mina senaste på surisar på bilden ovan. Detta är bröd som uppstått ur en ny surdegsgrund. Alltså inte från augusti 2007, tyvärr. Enligt den metoden jag bakar så har det två gånger blivit så att jag glömt ta bort en del till nästa bak. Hoppsan, där försvann hela grunden - men jajaja, jag gör ny nästa gång. Fånigt. Det skulle ju vara lite coolt att ha en surdegsgrund som man kan hänvisa till "jag har haft den sedan augusti 1932, typ". Jag ska göra som Martin (länken ovan) i fortsättningen, så jag kan skrocka med min surdegsgrund sedan "februari 2008".

Handen i bakgrunden tillhör Fabian. Han håller på att baka bondkakor till klassen. De har med sig fika varje onsdag enligt en turordning, de flesta köper industribakat och tar med. Inte min son, vilket är en sann glädje!

strandminne

En helt (o)vanlig lördag i september förra året låg jag på stranden i Barcelona. Jag trivdes alldeles förträffligt, för mig själv, i sällskap med några mogna gudomliga fikon, en påse spanska chips, vatten och absolut säkert något ytterligare för min pockande gom. Eftersom jag trivdes något så vanvettigt var jag nödgad att dela med mig och utöver några samtal till solfattiga därhemma sände jag också några snabba sms.

Ett hamnade hos R & T i Enskede. Ganska omedelbart fick jag i retur: "...bla bla, (avundsjuka) bla, bla KÖP NÅGRA BURKAR BOCCARONES" Eh, vad? tänkte jag förvånat medan Medelhavet brusade blott någon meter ifrån mig. Jag vill bara ha avundsjuka kommentarer, ingen inköpslista för guds skull! Men "boccarones" hade jag inte hört talas om och jag blev ju naturligtvis nyfiken. Några sms senare visste jag vad jag skulle hålla ögonen öppna för. Vita ansjovisfiléer i vinäger. Låter ju sjävklart gott. A must have.

Några timmar senare, efter en thaimassage på stranden, låååång lunch i sällskap med nyvakna kollegor som tagit taxi ner till stranden och förenat sig med mig och en inte lika nyvaken Lena, tog vi en semipromenad (kombinerad med taxi) in till centrala B-lona och det hägrande målet El Corte Inglés - snabb och effektiv shopping. http://www.elcorteingles.es/

Väl inne på ECI, väste jag åt Lena: vi ses på hotellet!" (här fanns INTE tid för någon kompisshopping) jag genade snabbt genom parfymutbudet och lyckades effektivt genomföra några köp. Som en målstyrd robot registrerade jag aggressivt skyltarna och försökte med all min skolspanska orientera mig. Det gick hyfsat och jag var snart nere på Den Viktigaste Avdelningen. Supermercado.

En urfräsch frukt- och grönsaksavdelning gjorde mig tårögd av lycka. Jag fingrade på några fikon och fick en sträng men ändå vänlig blick från anställd som stod i mitten av det förnämsta utbudet, liksom upphöjd på en en scen. Han hade vita handskar på sig och med dem plockade han servilt några fasta fikon samt matiga doftande paprikor åt mig. Jag kilade snabbt därifrån (tyvärr), hann norpa åt mig skalade, rostade hasselnötter och hamnade såklart framför vin/sprit (vilket tarvar en alldeles egen blogg). Jag hafsade igenom godisavdelningen för att hitta konfekt som inte finns i Sverige (mao förbjudna färg- och smakämnen...I suppose).
och finally: kärnuppgiften - boccarones.
Jag blir stående med öppen mun framför en enorm vägg av fisk- samt skaldjurskonserver och det är ju här jag misstänker att R&T:s boccarones ska återfinnas. Men icke. Jag letar upp och ner och förflyttar mig metervis vid detta gigantiska sortiment. Man tror inte sina ögon! Det finns SÅ många sorter! Vissa förpackningar har till och med larm! Om ni läser följande rad så förstår ni:
Anchoas LOLIN SERIE LIMITADA FILETES DE ANCHOA ACEITE DE OLIVA LATA 252 G 47,35 € /
Alltså, nästa 500 spänn för ansjovis i olja, limiterad version, 252 g...

Men boccarones, my ass. No está! Nä-hä. Mission not accomplished. Jag var tokglad över mina privata byten, dock, och kände mig ganska utpumpad när jag kom fram till kassan. Tog glatt några papperspåsar storlek större för att raskt kunna traska tillbaka till hotellet. Men nä-hä-då, lilla "Rosita de los Dolores" i kassan vägrade låta mig ta papperspåsar! Jag var hänvisad till de små, väldigt små - plastpåsarna. Spelade ingen roll att jag, först: spelade förvånad men lugn, därefter uppbragt förvånad, och till sist en ilsken svärande svensk turist som erbjöd henne CASH för papperskassarna, men "de är till för FÄRSKVAROR" lyckades jag förstå. Jag blev så häpet arg att jag trodde jag skulle gå i bitar. Istället för - säg tre papperskassar fick jag nu bära mina nyblivna ägodelar i 318 små plastpåsar. Jag stolpade tillbaka till hotellet och kom i ganska lagom tid tillbaka för färd hemåt. Lite mindre arg, mycket svettig och med ett något märkligt sista minne av Barcelona.

Väl levererad till Aeroporto, ganska gott om tid för lite flygplatsshopping - och se där, i en KYLDISK hos en liten delikatessaffär, ligger, du milde himmel, några paket boccarones! Kostar bara 60 spänn styck... Så det blev en till R&T i Enskede samt en till mig och mannen.

Och varför skriver jag då dessa segdragna minnen just nu - en januarisöndag hemma i mörka Stockholm? Jo, ser du. Den där burken öppnades igår och avnjöts med ett gott vitt bröd, lite olivolja, samt nymalen peppar. Det var Sååå Gott! Smakade lite som gravad strömming innan man lägger den i sås - men mildare, fiiiinare, och subtilare på något sätt. En liten, men ändå stor matupplevelse som jag gärna vill återuppleva. Vita, vackra små filéer - jag antar att de är vita för att de har blivit gravade.

Så - om du står i en spansk supermercado och har några euros över samt förmåga att snart hålla en kylkonserv kyld så ska du tänka på mig. Förresten, ta tre-fyra stycken!

(och om du vet var man får tag i dessa i Stockholm, så är det nog ännu bättre)

marmeladmakt!

Häromdagen gick jag åstad till den lokala Vi-butiken för att köpa mig ett gäng blodapelsiner. Av dessa ämnade jag göra en marmelad. Glad i hågen traskade jag fram till fruktdisken men väl framme slogs jag till golvet när jag till min HÄPNAD fick se vad handlaren ville ha betalt. 14:90 för EN jävla blodapelsin! Jag fick syn på en kille som jobbade i affären och frågade om detta var sant? Och det var det. Jag lade tillbaka sex blodapelsiner och lunkade besviket hemåt. Det blev ingen marmelad.

Idag gick jag dit igen - för att köpa diskmedel - då såg jag att blodapelsinerna kostade - håll i er nu - 2 stycken för 10 kronor! Haha! Så nu puttrar det en blodapelsinmarmelad på spisen. Bäst att gå och kolla den nu. Reagera mera!

Kommentar några dagar senare: jag gjorde marmeladprovet vid koket: positivt. Men slutresultatet blev ändå rinnigt: negativt. Dock, den blev supergod hursomhelst!

kokt grädde, indeed.

Hej Knivsta - här har du några bra recept på pannacotta - samt en inspirerande introduktion. Kom igen bruden, YOU CAN DO IT! Ni andra också! Ja, faktiskt ALLA som läser den här bloggen - alla ni fem stycken, ni kan göra det, kom igen!

http://hd.se/mat/2006/04/13/ljuvlig_pannacotta/

Det var F2 som kom på idén att göra pannacotta idag. En väldigt bra idé som imponerade stort på Knivstabruden. Så nu står det ett gäng pannacottor på balkongen, täckta såklart, och väntar på att bli slukade av familjens glupska gap.

Köp en femma grädde och slå världen med häpnad!