Pengapåsen upphittad

Ja, det räcker nog så. Jag hittade den till slut. Men det vet ni ju redan - alla tre. Drygt 260 spänn i småpengar. Nu kunde mamma unna sig något gott.

Hej Mamma!

Idag vill Bittan hälsa till mamma i Jönköping!

"Hej-hej, och ha en skön dag, mamma. May the Force be with you!"

F-kål

Det är lika charmerande varje gång. Man går till kassan, hejar förhoppningsvis på människan bakom bandet, lägger upp varorna, väntar förstrött på att få betala.

Det är då, som idag, tjejen i kassan harklar sig, hmmmar:
-Hmmm, vad...är...det här för nåt (ibland lägger de till "nu igen" som om det är ganska ofta denna grej dyker upp, men attans att det ska vara så svårt att lära sig vad grejen heter).

Hon håller en av mina fänkålar i handen och ser frågande ut, ler lite osäkert. Jag försöker le förstående tillbaka och säger: det börjar på "F" och slutar på "kål" (det känns nästan som nåt slags Jeopardy).

Hurra! Allting klarnar och tjejen säger glatt FÄNKÅL! Bra!
Det är nu Bittan vill vända om till grönsaksdisken och hämta lite jordärtskockor, scorzonera, majrova, habanero och rotselleri. Så vi kan öva lite till.

Bittan minns en gång för länge sen "en tjej i kassan" INTE frågade och istället för att ta betalt för fem-sex passionsfrukter tog betalt för potatis. Bittan skrattade hela vägen hem till fruktskålen. Det var naturligtvis ren och skär ondska från Bittans sida, men det upptäcktes först på väg mot utgången och ibland är det ju så ROLIGT med återbäring...

Är det sant?

Bittan kommenterar sin yngste sons kläder:" -Vet du om att det faktiskt inte ser riktigt klokt ut när du visar halva röven?"
Bittan och hennes generation skrattar hånfullt när 14-åringarna låter sin jeans hänga halvvägs på anklarna utan skärp - det viktigaste på en tonårings kropp tycks vara märkeskalsongerna.
Totalt omedveten om att generationsklyftan hängs ut till allmän beskådan, låter alltså Bittan detta omdöme sippra ut ur sina 42-åriga mungipor. Och kan bara resignera när 14-åringen lugnt yttrar:
"Men mamma, du fattar ju ingenting och det beror ju på att du är 60-talist."
Tack så mycket, kära 90-talist, det var fint sagt - väldigt fint sagt...

Ingen pengapåse ännu...

Nä-hä-då. Den har inte dykt upp. Den ligger och ruvar. Skrattar. Skitpåse. KOM FRAM!

Total glömska

Bittans 14-åring jobbade med att sälja Aftonbladet några helger som så kallad kolportör. Det funkade inte så bra, alldeles för mycket administration för detta barn vilket raskt medförde alldeles för mycket administration för Bittan.

Bittan hjälpte till att räkna in pengarna på rätt sätt. Bilaga lördag ett pris, bilaga söndag ett annat. Minus, plus, avdrag för lön, kontrollräkna, stapla mynthögar - å hjälp, så galet många siffror för Bittan som i likhet med sonen är sifferdyslektiker.

Ja - ni förstår ju själva att det kändes tryggt att snabbt avsluta denna yrkesverksamhet.
Pengarna som låg i små högar på bordet lades i en plastpåse (jättebra förvaring) för att liksom säkras för inbetalning till tidningen när fakturan så småningom anlänt till hemmet. "Hm, jag lägger den på ett BRA ställe"

Nu har fakturan kommit. Då är det ju bara att leta fram påsen och byta pengar. Mor Bittan ska pröjsa från sitt bankkonto och ta cashen. Men. Bittan anade någonstans att det skulle ta tid att leta reda på påsen.
Bittan har nämligen glömt var den är gömd..

Gårdagkvällen ägnades åt att leta ÖVERALLT. Bland underkläder, i skovårdslådan, bland cykelkläderna, bakom kokböckerna.
Sjuuuuuuukt glömskt. Endast Gud vet när påsen med de gömda pengarna kommer fram. Och BIttan får alltså ta pengar från sitt egna konto för att betala Aftonbladet de sålda tidningarna. Det var PRECIS så hon hade tänkt sig sonens debut i affärsvärlden.

Förvirringen är total

Swinging singel-Bittan har sedan länge målat upp en drömman för sitt inre. Han ska vara ungefär så här: norrlänning (läs från Umeå), gilla djur och natur, uppskatta livet på landet, tycka om hundar, vara snäll och ha ett hederligt yrke.

Så träffar Bittan HONOM. En snäll kille från byn. Gillar att jaga. Är elektriker. Tycker jättemycket om hundar. Ensamstående - och klart intresserad av Bittan. Men vad tror ni händer då? Jo, Bittan tycker att han är för ointellektuell, tystlåten, o-spirituell, bonnig och ja, lite inskränkt.

Gapar man efter mycket så... Eller surt sa räven. Eller nobody´s perfect. Eller är det så att vi bara ser två sidor av samma mynt?

Bittan är förvirrad. Och inte särskilt nöjd.

Poesi vs konkretism

Bittan hade sällskap av en nästan två meter lång son i morse.
De cyklade genom Tantolunden och Bittan glodde förtjust med sina medelålders ögon på den ganska trevliga omgivningen.

De tunga ekarna stod vackra i morgondiset. Se - så nyförlöst de gula björklöven och annat tjafs låg och släpade i snålblåsten. Det hade liksom bildats en liten matta av löv sedan föregående morgon.

Mor BIttan rapporterade livligt till sonen " ja, häromdagen var ju alla löven där uppe och nu "TJOFF" ligger de där - är det inte fantastiskt hur det kan bli?" "Så SNABBT" Sonen tittade på modern smått lakoniskt:
- Mamma, det kallas hösten.

Kanoners!

Bittan är verkligen på väg in i en ny era. Häromdagen vågade hon in sig i en butik på söööööder med namnet (håll i er) Klädd I Konst. Smaka på namnet. Klädd I Konst. Vaddå - hänger man på sig drivvedstavlor, makraméer och korsstygnstavlor? Va? Hur betraktar Ägarinnan sin design och sitt yrke? Sin inkomst? Sina anställda? Säljer de konstverk i form av en tröja? Varför kan inte butiken bara heta.. öh.. Tjeja? Nä, just det - den butiken finns ju redan i Vallentuna. Ok. Fortsätt het Klädd i Konst då. Men när Bittan går dit igen är det under protest. Tyst protest. (har ju hittat skitbra handleds- och armvärmare i trikå. Inte ett dugg konst-igt.

Vuxet

Nästan alla Facebookar. Skickar drinkar och kramar till varandra. "Köper fiskar" till folks animerade akvarium. Dito tomtar till små endimensionella trädgårdar.

Bittan undrar om det är någon ersättning till en barndom som aldrig blev riktigt avslutad och genomlekt? Bittan är givetvis varken bättre eller sämre än någon annan. Har skaffat ett kinesiskt namn och blivit tilldelad ett strippdito. Ja jisses.

Men allt är ju så bra med Facebook! Man kan ... gå med i olika nätverk och hitta genvägar i karriären. Hitta gamla vänner och fråga "hur mår du? vad gör du nu förtiden?" Ja, helt fantastiskt. Men det känns nästan som om det finns en risk att vi håller på att glömma bort de verkliga vännerna. Kanske man skulle ta och lägga sin tid på att gå och fika med en kompis istället?

Bittan ska fundera på det ett tag. Ska bara in på Facebook en stund igen och köpa en fisk till Jennys akvarium.

Exklusivt

Exklusivt=ett värdeladdat ord, eller hur? Bittan gillar små exklusiva handgjorda drivvedstavlor med bärnsten, slipat glas och snäckor.

Andra gillar exklusiva bord i masiv ek. Masiv ek, minsann.

http://www.tradera.com/Exklusivt_soffbord_i_masiv_Ek-auktion-47936142#pic

Between my legs

Bittan var ute å cyklade runt Årstaviken.

Fick en irriterad blick av en äldre man när Bittan gled fram så där sakta som bara Bittan kan. Det kändes som om mannen hade synpunkter på att det cyklades där han gick.

Arga blicken medförde att Bittan hostade upp ett svar som dock blev osagt.
Men vi kör det här, det låg bra i munnen så det borde användas någon gång:

"Jag har väl också rätt att vara här, precis som du.
Skillnaden mellan oss är att jag har en cykel mellan benen och du har en k-k."

Buddsim

Jamen det var ju ett fint ord!
Buddsim. Vi låter det vara så. Egentligen skull Bittan skrivit "Buddism", men det där var ju klart snyggare.

Jo, till saken: Buddsimmarna tycker inte man ska oroa sig för katastrofer. Antingen händer de inte och då har man oroat sig i onödan. Eller så händer de och man kan inte göra något åt dem.

Bittan instämmer.

bra-att-ha-länk

http://www.gudalskardig.com/

Det är även illustrerat med små enkla teckningar om man inte blev övertygad av texten allena.
En bild säger ju mer än tusen ord.

Fiffigt.

Dööööden och hans moster

Ove är död. Ola är död. Mikael fick en hjärnblödning. Tre män mellan 40 och drygt 50 år. Tre jobbiga besked inom loppet av fyra dagar. Bittan tog ledigt från jobbet och satt hemma och reflekterade. Bakade bröd så det stog härliga till.

Kontrasten från underbara soliga Barcelona slog rätt hårt mot ett grått Stockholm när Bittan kom hem. På söndag rymde hon till Moldau, Hornstull - tog en god Bernard och njöt av kylan. Eller nåt. Dessförinnan gjorde Bittan en Veckans scout och hittade en gammal vinglig dam som eskorterades från Hornsbruksgatan till Pålsundsgatan. En promenad som rimligtvis borde ta cirka fem minuter. Med Marianne, 82 år, tog det cirka 45 minuter. Men en skön gammal kvinnas berättelser rikare. Coolt!

Var inne på Ansiktsbok och uppdaterade, nu är Bittans alla tre sköna alias med. Tillsammans är vi starka.

Det som sker det sker. Men var snälla mot varandra. Och njut av dagen.

Pangbrud

Bittan kan inte låta bli att dela med sig av denna länk. Bilden, rubriken, tanten - allt är fantastiskt! http://vk.se/Article.jsp?article=137470

Bittan vet i och för sig inte om det är rätt att skjuta oskyldiga djur. Det är så möcket våld här i världen ändå.

Fingret

En hel bil pekade finger åt gamle Bittan idag. Hon skulle cykla över Ringvägen från Tanto och hade grönt ljus. Men cykelbanan lirar inte helt med övergångsstället (även för cyklar) och eftersom det gröna ljuset höll på att ta slut genade hon. Denna genväg inkräktade på så vis en bilist som kom från motsatt sida och också skulle över Ringvägen. Fast från andra hållet - ja, ni fattar.

Bilisten såg VILD ut! Lade sig på tutan och hennes passagerare sträckte sig fram över ratten och gav ett stort fett finger åt Bittan! Detta tyckte Bittan var så kul att hon vinkade glatt och log STORT! Det är det bästa sättet att ta fingrar.

Dagens tips: lugna ner er lite i trafiken. Blodkärl proppar igen så snabbt om man blir så arg för småsaker. Bilisten ska komma ihåg att jag hade också grönt och kom från höger. Inte så mycket att blir arg över.

Cornilla

Alltså, för de tvivlare som tror att Cornilla von Plomgren är ett skämt, så har Bittan letat upp densamma och genom Eniro funnit att Cornilla v B med sin make Carl-Johan von Plomgren bor på Kommendörsgatan 31 B å självaste Östermalm. Nu infinner sig frågan: hur ser nästa soffbord ut i den Plomgrenska våningen å Kommendörsgatan? Vi vill inte veeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeta.

Elegant soffbord:

http://www.blocket.se/vi/13245492.htm?ca=11_s

Väldigt elegant, säger Bittan och funderar ut vilka installationer hon skulle kunna bygga inuti borden. Drivvedskonst, mer eller mindre lyckade surdegsjäsningar eller gamla dagboksanteckningar. Underbart.

Surkärring

ICA Kvantum. Klockan är närmare 17, det är lördag. Alla vill handla färdigt, starta upp lördagskvällen med ostkrokar, fanta, jävligt torra martinis, hemkörda getbajschips, whatsoever yada, yada. Absolut - vi har alla bråttom. Bittan kör sin högst normala kundvagn genom ICA, genar genom brödavdelningen, stressar i grönsaksdito bland mögliga limefrukter och obefintliga jordärtskockor ("men vi har kronärtskockor - sic!") och så vidare. När Bittan plockat på sig en påse rågmjöl från Saltå kvarn och ska vidare till dinkelflingorna (rena rama E4an rakt fram) så tornar där upp sig ett rejält HINDER! Ve och FASA! Där står en illa placerad lastvagn, fylld med oplacerade varor. Detta vore emellertid inget problem för Bittan om det nu inte OCKSÅ stod en kvinna med son liksom som en slags utfyllnad i gången. Bittan kommer inte förbi. Att ta en omväg känns för Bittan snabbt oöverstigligt - där står andra personer med kundvagnar och det är på det viset att Bittans rakaste väg känns helt enkelt snabbast och bäst. Så: Bittan frågar vänligt:
-Ursäkta, skulle jag kunna komma fram här?
Kvinnan med son tittar upp och noterar Bittan MEN BÖJER sig TILLBAKA och fortsätter med det hon höll på med utan att ta någon som helst notis eller kommentar!
Well, Bittan låter sig inte nedslås utan framhärdar - fortfarande utan irritation:
- "Öh" (möjligtvis med en aningens skärpa) "skulle du kunna tänka dig att släppa fram mig?"
Då svarar denna så upptagna dam: "Nej, jag står faktiskt å tittar här!"
Här infinner sig ett slags mörker hos Bittan. Det enda hon kommer ihåg är att hon med viss ironi påstår att den negativa kvinnan är "oerhört positiv i sin framtoning" varpå den negativa kvinnan håller med om att Bittan är precis likadan. Den negativa kvinnan har dock flyttat på sig och med ett stort besvär säger: - Men skynda dig nu då, jag har bråttom, kunde du inte tagit en annan väg?"

Jo, det kunde ju Bittan ha gjort. Och. Bittan skulle så gärna vilja hänga med i den negativa kvinnans tankegångar, hur tänkte hon? Varför skulle just hennes tid vara viktigare än Bittans och varför måste det illustreras med denna oerhörda irritation och surhet?

Det kanske har sagts tidigare: Bittan övar sig i vardaglig konflikthantering. Surfittor på ICA är inte så mycket att bry sig om. Men vad lär sig surfittors barn? "Skäll på andra människor", samt "visa missnöje så länge det inte motsäger din egen nytta?"

Panflöjtkonsert på Globen!

Bittan var på panflöjtskonsert igår kväll!
Halleluja! Och nästan fullsatt, sisådär 12000 människor var där för att lyssna på magisk panföljt. Så stämningsfullt.

Visserligen spelade de mest andra instrument som elgitarr, trummor och bas - sjöng gjorde de också, The Police. Men Sting på panflöjt - oh så vackert.

Nu väntar Bittan på Bruce Springsteen med en delfinkör.



Bittan hälsar idag speciellt till Lasse och Petra (tack för igår, vi ses den 15 september)

Delikatesser

Surdeg i all ära men nu har Bittan fått smaka på säl! Rökt sälkött. Smakar som en blandning av ren och makrill. Bittan tycker nog att vissa djur gör sig bättre på Skansen än på tallriken.

allvar

När du tröttnat på att gnälla om dåligt väder och inställda semesterplaner:

http://www.worldpressphoto.org/index.php?option=com_photogallery&task=view&id=841&Itemid=148&type=&selectedIndex=0&bandwidth=high

På http://www.worldpressphoto.org finns många obehagliga bilder.
En tankeväckande bildodyssé.

Surdegskärring

Japp! Hurra! Bittan lyckades med surdegen!

Stolthet! Tänk att det lyckades och de där små bacillerna hjälpte Bittan att baka ett saftigt, välsmakande bröd! Att baka utan jäst och sötma samt en massa vetemjöl kändes smått fantastiskt!

Att ta itu med sin gamla surdeg känns enbart positivt.

Dagens ord: Hundbajsbrand

Bittan bor i Knivsta. Men även i Umeå och vid Liljeholmskajen. Detta är ett mysterium för alla utom Bittan själv.

Men hursomhelst: I Knivsta, där Bittan bor med sin man och två barn finns det helt klart några människor med Mycket små hjärnor. Dessa mänskor hade inget roligare eller bättre för sig igår än att placera en brinnande bajsbåse på trappan till villan. Det är ju faktiskt alldeles, alldeles utomordentligt sjukt gjort. Polisen är informerad. Nu även Bittans vänner. (Hej Ullis).

Bittan föredrar lägenheten i Liljeholmskajen. Skulle blir MYCKET förvånad om hon hittar en brinnande hundbajspåse utanför dörren där.

messing

Alltså. Rätta mig om jag har fel, säger Bittan. Ullis Messing säger upp sig från sitt förtroendeuppdrag. Eller hur? Hon vill ägna sig åt sina 37 barn och sin senaste man. Fint. Jättebra. Men om man säger upp sig själv för att göra något som gör att Mona Sahlin känner respekt för, och likaledes gör Mona stolt, innebär detta att man ska få en slags pension (avgångsvederlag, hej-då-tårta???) på FEMTIOTUSEN KRONOR I MÅNADEN?

Ursäkta en stackars dum Bittan, men hon förstår INTE. Om Messing säger upp sig för att leta efter en ny sysselsättning (hedervärt och nödvändigt, säger Messing själv yada,yada...) Borde inte då Messing planera för detta ur egen plånbok?

Bittan förstår, att om man kastas ut i osäkerhet efter ett förlorat val, kan kompenseras med något liknande avgångsvederlag eller, kalla det pension om du vill. 50 000 då, ja, det skiter Bittan i. Men. Att säga upp sig från ett pågående uppdrag för att ta hand om sin familj och leta efter ett nytt jobb - det finner Bittan stötande. Mycket stötande.

Bittan ser fram emot att finna kvällstidningsrapportering från Messings kommande jobbsökande, gärna från Arbetsförmedlingen. Hoppas att hon även får lite skön a-kassa. Det behövs säkert till det stora nya hushållet.

Klimakteriehat

Igår var Bittan på ICA Torkel Knutsson igen. Det gick ganska bra. Tills hon hamnade i kön. Där fanns en ond liten unge i vagn som började slå på Bittans ben. "Ja, se ungar!". Farsan står å babblar i Yuppienallen (YES, nu kom det där ordet äntligen till användning).

Nu ska här erkännas att de små slagen inte var särskilt hårda. Ganska mesgulliga. Men ändå. Ungen slår upprepat mot Bittans stadiga ben. Pappan babblar och en gång mellan slagen säger pappan mjäkigt: "inte slåss, Dilbert." Sen babblar pappa igen. Bittan böjer sig emellertid ner mot ungjäven och säger mjukt: "Eh, inte slåss, tant är snäll"

Dilbert tittade fånigt på Bittan, med nappen ointelligent halvhängande ur munnen. Slog en gång till.

Bittan funderar fortfarande på vad som hänt om hon sagt:
"om du slår mot tants ben igen ska du få en smäll som du sent ska glömma - ungjävel"

Faktiskt: Bittan hade kunnat vara mer konsekvent. Markerat att det är INTE okej att slå mot andra människors ben. När ni föräldrar verkar tycka att det inte är så mycket att orda om.

Klimakteriehotet!

Då och då frekventerar Bittan tågsträckan mellan Knivsta och Stockholm. I folkmun kallad Uppsalapendeln. Biljett inhandlas med fördel i smidiga blå TiM-automater i början av perrongen. Ett litet "schlink" med VISA-kortet och en snabb knapptryckning för vald slutstation. Easy-peasy. Men så befinner sig också bittan i den neeedre medelåldern. När tekniken fortfarande ses som en frände.

Så fort man inträder i den gyllene medelåldern, klipper Sahlin-fräck frisyr och reser med högljudda väninnor i grupp (gud vet vart alla dessa kvinnor ska ta vägen - kanske på konfärans) möts dock tekniken med illa dold fruktan. Och ju fler qvinnor man är i gruppen desto otäckare framstår denna TiM-apparat.

Det går inte heller att tillsammans ta sig an EN biljettapparat och göra sina inköp. Nej, vid varje blå apparat står en hennafärgad qvinna och svettas. Stor affär görs av denna, för Bittan, vardagliga rutin. "Åt vilket håll ska kortet vara vänt?". "Nej, nu gör du fel!", "Vart ska vi åka - vaddå finns det en NUMMERKOD för varje ort?". "Nej, ångra!". Röda flammor på halsen...

Bittan kan inte bestämma sig för om det är beundransvärt eller enbart värt förakt när dessa grupper av kvinnor ger sig ut på sina färder. Spontant vill hon utbrista "Vik hädan! Gör plats för oss som kan!" eller "Håll er för fan hemma om ni inte ens kan köpa en biljett!". Men Bittan är väluppfostrad och biter sig i tungan och inväntar sin tur.

Klimakterieklimat

Väl nere i Sthlm känner Bittan att en sisådär 35 björklöv också är gula här nere i storbyn. Blåbärna är uttorkade och nu väntar vi med fasa på att de svenska äpplena ska ruttna bort redan i mars! Det blir fanimej inte kul.

På tal om Al Gore, så såg Bittan Folke Rydéns Linnérulle "i Linnés fotsår" eller var den nu hette. Den var SÅDÄR, va? VÄldigt splittrad, tycker Bittan.

Nä, nu somnar vi om. I klimakteriet gör man lätt det. Somnar och såsar. Känns skönt att skylla på nåt - klimakterie är ett sånt vackert ord. I ärlighetens namn har Bittan nog inte RIKTIGT kommit dit, men det känns som ett lotteri varje dag man vaknar. Hur ska man veta - när man är där??

Klimathotet

Bittan konstaterar att löven i Umeå har börjat bli gula. Det måste bero på klimatförändringen. Är Al Gore informerad? Eller har han fullt upp med att susa jorden runt i en jumbojet och berätta om NEDSMUTSNINGEN?

Positivism!

Hm. Bittan känner sig lite schizofren idag. Det känns faktiskt som hon har två olika viljor, två själar, kanske två kroppar rentav. Vi får se var det slutar - konferens eller hospital?

Det ska kännas positivt att börja jobba igen efter semestern. Så pass att Bittan tog ledigt hela eftermiddan för att å Sturebadet behandlas med kamomillkroppsscrubb, kroppsinbakning med alger samt ett bubbelbad i alger från Bretagne. Ujujuj! Toppade med en liten ansiktsbehandling också. Otroligt skönt när man ligger där, men sen är ju ALLTING PRECIS SOM VANLIGT! Kan de inte spruta in nån omoralisk drog så man flyter runt ett tag till?

Hem till surdegen. Den står å jäser i ett skåp ovan frysen. Imorgon ska den vara klar och sen ska det bakas sura limpor. Det känns positivt!

Negativism

Bittan funderar på vilken av följande organisationer hon ska acceptera medlemsskap i:
V.I.S.I.G (Vi Som Inte Gökar)
Nej Till Allt
Elallergist, javisst!

Konsten att vara snäll

Bittan har i sommar försökt läsa Stefan Einhorns bok Konsten att vara snäll. Det har gått sådär. Hon tycker att det är lite tråkig handling.

Damen med Dramatenväskan

Bittan var på ICA nyss. En trivsam sysselsättning i en kö som bara blev längre och längre. Två kassor öppna. Klockan var 9:51 och en Stor Man Med Fett Och Rufsigt Hår (hade säkert jättejättebråttom till ett viktigt möte) undrade lite lagom gnälligt om de inte kunde öppna en kassa till. Den unga och väna kassörskan upplyste honom om att det kommer ytterligare två kassörskor kl 10. Gott så. Men. Längst fram i kassan står Damen med Dramatenväska - och hon är en sån typ av kund som inte har koll på moderna hjälpmedel i form av betalkort. Hon delar hon upp sin handling i två betalningar och varorna hamnar fel, det krånglar med portmonnän, hon ifrågasätter det hon köpt, hon synar kvitton och hittar fel. Felet åtgärdas, det skrivs nya kvitton och fan å hans moster. Dessutom bär hon shorts av sweatshirttyg. Blekgula.

Det roliga är att stå fullkomligt avslappnad framför Den Stora Mannen Med Det Feta Och Rufsiga Håret. Han är nämligen motsatsen till avslappnad. Han Stånkar. Han svär. Han uschar. Han pustar. Ja, hans missnöje över den långsamma lunk som just då präglar ICA Torkel Knutssongatan rinner som trögflytande smutsig olja över hela kassaområdet. Bittan hör hur hans blodkärl brister. Hur hans hjärna sjuder. På något sätt gör det Bittan ännu mer avslappnad...

Så stegras spänningen, Damen med Dramatenväskan är nästan färdig, då det visar sig att kassörskan glömt slå in rätt extrapris på Räkmackan med gammalt datum (mums). Då exploderar D.S.M.M.D.F.O.R.H - han tar långa kliv medan han utbrister - Nämen va FAAN, tränger sig fram till nästa kassa och hivar upp 6 hekto hushållsost till kassörskan och väser att hon "kan ta den". Under armen har han en påse med cirka 18 källarfranska som han ångande tar med sig ut ur sikte.

Du mannen! Hoppas mötet med änderna gick bra, och att du hittade en ny, bättre butik med fler kassor. Glöm inte att ta din medicin mot kärlkramp, ångest och hoppas du inte tar ut din ilska på fler människor idag.

älgörtini - mums

Bittan har hittat på en ny drink! Köpte älgörtsaft på Rosenhill, Ekerö. Plockade blåbär i skogen. Tog gin ur skåpet. Skakade nån del saft med några fler delar gin, blåbärna fick åka med och blev lite schysst skadade. De togs ur försiktigt och fick pryda den bärnstensfärgade drinken. Snygg effekt uppstod när de smått skadade bären liksom blödde ...coolt och mycket, mycket gott. Provade även med vodka och en aning vatten. En klarare smak. Svårt att säga vilket som var godast. Tur att man slipper välja.

Idag dissar Bittan:
Båtföraren i Karlbergskanalens rätt trånga mynning mot Pampas, som körde i typ 9 knop mot tillåtna 5. Bittans kajak välte av svallet och skadade mjukdelar på ena benet (förmodligen pga av att det var så grunt). Bittan instämmer å det kraftigaste med de strövare på land som ropade åt båten: Såna som ni ska inte köra båt!

Bittan på Piccolino, Kungsträdgården

Måste bara säga att alla tre gånger som Bittan ätit lunch på Piccolino i år så har det samtliga gånger varit mycket gott. Idag också. Inte prisvärt (100 bagis) men gott. Bulgur, lax, rödbetor, chevrekräm å pinjenötter (dock ej rostade). Tack.

Bittan vill också passa på att tacka för det lilla samtalet som avlyssnades från bordet bredvid "...asså en gång så ammade jag i tio timmar. Ja, bara efter några minuter så skulle han/hon ha mer och det var det enda som hjälpte" Ungen skrek alltså. Om detta vill Bittan bara säga: det finns andra rum och det finns hörselskydd. Amen HÄRREGUD, inte kan man väl sitta å dia sitt barn i TIO timmar i följd? Va-va-va?

Nu ska Bittan fara iväg å dricka middag i Trollbäcken. Tvärbana, buss dit. Ambulans eller droska hem. Goafton, Sverige.

Hej normalitet!

Tjo-ho!
Nu är den glada sommaren slut, slut, slut. Åtminstone för Bittan och hennes vänner. Sista ljuva semesterveckan lagras i själen med salta och söta bad, en och annan paddling, intensiva litterära upplevelser, avslappnande lyssningar av Sommar i P1, augustimat tillsammans med alltför mycket ljuva droppar av rosévin, fördrink, efterdrink och grogg samt en och annan brunsprit till läggdags. Alkoholen lägger sig som fluffiga små tarmar runt överarmar, midja och lår. FÖrhoppningsvis där och bara där. Och inget kring de överintelligenta beståndsdelar som utgör Bittans hjärna...
Att återvända till jobbvardagen ska ses som en "härlig och en berikanbde del av livet" - och naturligtvis inte som en del av löneslavars slit och släp. Uhu. Men Bittan kan se fram mot surströmmingsfest i härliga Knifetown, ett kommande björnkalas i Umeå samt mängder av trevliga event både här och där.

Idag gjorde Bittan ett virgint besök på Saltsjöbadens bad (öh?) - en genuin upplevelse med tydliga vinkningar till alla hälsosamma ariska människor som gärna solbadar nakna tillsammans. En inte helt oangenäm upplevelse. Det var faktiskt mycket trevligt rent av. Här kunde Bittan avlyssna konversationer som "när jag låg där på hallgolvet å inte kunde svara när det ringde, ja det var ju min andra infarkt, och min dotter blev ju väldigt orolig när hon ringde för tredje gången och jag inte kunde svara". Detta samtidigt som Bittan låg och läste Joan Didions "ett år av magiskt tänkande". Död. Liv. Sommar och sol. Havsalger. Men inga i Saltsjöbaden, dock.

Till sist en hälsning till Rosenhill på Ekerö och Fine Food i Hammarby Sjöstad: Tack för att ni finns. Hansenglassen har ni gemensamt, samt kärleken till goda... Mums.

Alwayscountry

Bittan har precis kommit hem från Jämtland. Sömniga, roande, vackra, lätt avsomnade landsände där man inte helt lätt får tag på en Rikstidning men ganska lätt kan fiska upp en gädda, köpa en bit getost och hitta ett och annat hjortron. Man får ta det onda med det goda. Bittan blev lätt upprörd då hon försökte slänga ihopsamlat tomglas och jämtländska morgontidningar uppblandat med en och annan högoddsat uppköpt rikstidning. Försökte slänga det i en helt normal Recykling containerkaravan bakom ICA. Då hördes en bräkande tordönstämma ackompanjerad av en lätt jämtsopran (MonICA & ICAnder kom precis till jobbet): "DÄR-KAN-DU-INTE-SLÄNGA-DINA-SOPOR". Men vaihelvete, tänkte Bittan medan hon rättade till solglasögonen i duggregnet. Kan inte Goa Lokala ICAnder utforma en skylt till oss som inte har en jävla aning om det eftersom det inte finns en enda signal om att de där containers ska föreställa privata? Skriv på en skylt: P-R-I-V-A-T, så fattar t.o.m Bittan. Så slipper vi ta med soporna hem till Ståckhålm nästa gång. Men getosten var god. Se bara till att erbjuda vin utöver kaffe å te till nästa år.

Bittan längtar ohämmat till 2 december. Då spelar Rufus Wainwright på Cirkus.

sommar, sommar, sommar

Att få prata radions Sommar måste ju vara det finaste en svensk människa kan göra. Eller? Bittan roar sig med att lyssna på alla Sommar som hinns med. Några lyssnas i efterhand via World Wide Web:
http://sr.se/cgi-bin/P1/program/sandningsarkiv.asp?programID=2071

Igår lyssnade Bittan om Fredrik å Filips Sommar. Och kan konstatera att vissa volymer går helt enkelt inte att sänka. Fredriks röst till exempel. Det var skönt att stänga av om man säger så. Lustigt ibland visst. Men helt poänglöst. Bittan tycker att ett Sommarprogram ska vara en hälsning från Personen i fråga. Inte Ännu Ett Program Från Vederbörande. Det var stor skillnad att lyssna på Sture Linnér. Jävlars vilken skillnad! Rörande. Upphetsande. Roande. Skrämmande. Enormt. Vilket liv! Göran Zackrisson var också bra. Bittan började faktiskt gråta vid ett tillfälle. Tack Göran. Bittan kan dessvärre konstatera att Anja Pärson luftade sitt Sommar sisådär 20-30 år för tidigt. Och Camilla Läckberg kan varken skriva böcker eller prata sommar.

För övrigt: om cirka fyra månader spelar Rufus Wainwright på Cirkus i Stockholm! Tack, Gud.

semester

Bittan har varit ute i skärgården. Befinner sig just nu både i Skåne och Stockholm. Gissa hur. Snart åker Bittan även till Jämtland, det brukar ge upphov till en hel del funderingar - återkommer med mer detaljer om ett tag. Från skärgården kan knappast något uppretande rapporteras. Eller jo: tänk er de mest blåsiga vindarna, det skummar runt hällarna och håret flyger kring ansiktet. Vad gör många seglare då? Seglar? Nä, går för motor. Helt obegripligt. Kan inte förstå detta. Men så är ju inte Bittan seglare heller. Eller "Gåförmotorare". Bittan är lite bitter på bajsarna också. När bajsåkisspappret pyntar öar å skär. Det är fult och äckligt. Gräv ner skiten eller ta med er pappret hem. Vad bra, det gick visst att elda upp sig lite.

Langos

Det är många som har hittat hit. Servern kraschade och Google ringde. De var skitförbannade. Bittan måste ta det varligt å inte hetsa folkmassorna så hårt nu i början.

Det hägrar en semester! De fyra närmaste veckorna ber vi Bittans läsare att stilla sin hunger på adekvat information rörande livet kring Ankdammen.

Under tiden:

Är någon sugen på langos tar ni tricken till Hornstull å kliver uppåt Hornsgatan. En rar sylta som Bittan glömt namnet på annonserar via trottoarpratare: "Langos här igen". Se skylten. Minns maten. Låt det vattnas i munnen. Som vi har väntat. Eh. Kanske är det mannen med den vita hårstubben som lobbat hårt i bakgrunden. Bittan såg honom idag. I Bysistäppan med en liten rar burköl i näven. Hans sweatshirt gav tydlig information om vart han är på väg och i vilket århundrade han glömt sin kalender: Stockholm Water Festival. I ett typsnitt som Gud glömt.

Bittans statement

Håll utkik! Snart kommer Bittans statement! Snart kan i och för sig innebära flera veckor eftersom delar av Bittan ska ha semester. Men. Då får Hela Mänskligheten äntligen svar på "Vem är Bittan och Vad vill hon? Håll ut.

Bittan begins!

Det känns som det är sommar. Trots att alla gnäller på sina dåliga kläder... :) Man cyklar till jobbet och det är så lugnt på gatorna. Väldigt skönt. Mer sommar.

Bittan jobbar natt. Hela natten. Det borde man inte om man brukar jobba dag, eller hur? Men nu blev det så. När man jobbat 12 timmar i sträck hela natten ligger det nära till hands att tycka att man förtjänar en cappuchino, ett glas färskpressad juice samt en toast med renkött och västerbottenost. Samt ett leende. Inte sant? Bittan gjorde slag i saken.

Efter några steg ner på det lilla torget var Bittan framme och beställde. Det beställda levererades till full belåtenhet. Gott. Men nu var det där leendet. Det som ger det lilla extra, ett vänligt bemötande - en stadig blick in i dina ögon. Kanske till och med ha kammat sitt hår och satt upp det om man nu jobbar med att servera sina gäster sånt de ska stoppa i munnen. Ursäkta, men är det för mycket begärt? Nu kändes det som Bittan skulle stå å skrapa med foten och be om ursäkt för att ha gått dit och besvärat Fru Barista. Sånt hatar Bittan. Men hon kommer gå dit igen. Hoppas Herr Barista jobbar istället då.