Panflöjtkonsert på Globen!

Bittan var på panflöjtskonsert igår kväll!
Halleluja! Och nästan fullsatt, sisådär 12000 människor var där för att lyssna på magisk panföljt. Så stämningsfullt.

Visserligen spelade de mest andra instrument som elgitarr, trummor och bas - sjöng gjorde de också, The Police. Men Sting på panflöjt - oh så vackert.

Nu väntar Bittan på Bruce Springsteen med en delfinkör.



Bittan hälsar idag speciellt till Lasse och Petra (tack för igår, vi ses den 15 september)

Delikatesser

Surdeg i all ära men nu har Bittan fått smaka på säl! Rökt sälkött. Smakar som en blandning av ren och makrill. Bittan tycker nog att vissa djur gör sig bättre på Skansen än på tallriken.

allvar

När du tröttnat på att gnälla om dåligt väder och inställda semesterplaner:

http://www.worldpressphoto.org/index.php?option=com_photogallery&task=view&id=841&Itemid=148&type=&selectedIndex=0&bandwidth=high

På http://www.worldpressphoto.org finns många obehagliga bilder.
En tankeväckande bildodyssé.

Surdegskärring

Japp! Hurra! Bittan lyckades med surdegen!

Stolthet! Tänk att det lyckades och de där små bacillerna hjälpte Bittan att baka ett saftigt, välsmakande bröd! Att baka utan jäst och sötma samt en massa vetemjöl kändes smått fantastiskt!

Att ta itu med sin gamla surdeg känns enbart positivt.

Dagens ord: Hundbajsbrand

Bittan bor i Knivsta. Men även i Umeå och vid Liljeholmskajen. Detta är ett mysterium för alla utom Bittan själv.

Men hursomhelst: I Knivsta, där Bittan bor med sin man och två barn finns det helt klart några människor med Mycket små hjärnor. Dessa mänskor hade inget roligare eller bättre för sig igår än att placera en brinnande bajsbåse på trappan till villan. Det är ju faktiskt alldeles, alldeles utomordentligt sjukt gjort. Polisen är informerad. Nu även Bittans vänner. (Hej Ullis).

Bittan föredrar lägenheten i Liljeholmskajen. Skulle blir MYCKET förvånad om hon hittar en brinnande hundbajspåse utanför dörren där.

messing

Alltså. Rätta mig om jag har fel, säger Bittan. Ullis Messing säger upp sig från sitt förtroendeuppdrag. Eller hur? Hon vill ägna sig åt sina 37 barn och sin senaste man. Fint. Jättebra. Men om man säger upp sig själv för att göra något som gör att Mona Sahlin känner respekt för, och likaledes gör Mona stolt, innebär detta att man ska få en slags pension (avgångsvederlag, hej-då-tårta???) på FEMTIOTUSEN KRONOR I MÅNADEN?

Ursäkta en stackars dum Bittan, men hon förstår INTE. Om Messing säger upp sig för att leta efter en ny sysselsättning (hedervärt och nödvändigt, säger Messing själv yada,yada...) Borde inte då Messing planera för detta ur egen plånbok?

Bittan förstår, att om man kastas ut i osäkerhet efter ett förlorat val, kan kompenseras med något liknande avgångsvederlag eller, kalla det pension om du vill. 50 000 då, ja, det skiter Bittan i. Men. Att säga upp sig från ett pågående uppdrag för att ta hand om sin familj och leta efter ett nytt jobb - det finner Bittan stötande. Mycket stötande.

Bittan ser fram emot att finna kvällstidningsrapportering från Messings kommande jobbsökande, gärna från Arbetsförmedlingen. Hoppas att hon även får lite skön a-kassa. Det behövs säkert till det stora nya hushållet.

Klimakteriehat

Igår var Bittan på ICA Torkel Knutsson igen. Det gick ganska bra. Tills hon hamnade i kön. Där fanns en ond liten unge i vagn som började slå på Bittans ben. "Ja, se ungar!". Farsan står å babblar i Yuppienallen (YES, nu kom det där ordet äntligen till användning).

Nu ska här erkännas att de små slagen inte var särskilt hårda. Ganska mesgulliga. Men ändå. Ungen slår upprepat mot Bittans stadiga ben. Pappan babblar och en gång mellan slagen säger pappan mjäkigt: "inte slåss, Dilbert." Sen babblar pappa igen. Bittan böjer sig emellertid ner mot ungjäven och säger mjukt: "Eh, inte slåss, tant är snäll"

Dilbert tittade fånigt på Bittan, med nappen ointelligent halvhängande ur munnen. Slog en gång till.

Bittan funderar fortfarande på vad som hänt om hon sagt:
"om du slår mot tants ben igen ska du få en smäll som du sent ska glömma - ungjävel"

Faktiskt: Bittan hade kunnat vara mer konsekvent. Markerat att det är INTE okej att slå mot andra människors ben. När ni föräldrar verkar tycka att det inte är så mycket att orda om.

Klimakteriehotet!

Då och då frekventerar Bittan tågsträckan mellan Knivsta och Stockholm. I folkmun kallad Uppsalapendeln. Biljett inhandlas med fördel i smidiga blå TiM-automater i början av perrongen. Ett litet "schlink" med VISA-kortet och en snabb knapptryckning för vald slutstation. Easy-peasy. Men så befinner sig också bittan i den neeedre medelåldern. När tekniken fortfarande ses som en frände.

Så fort man inträder i den gyllene medelåldern, klipper Sahlin-fräck frisyr och reser med högljudda väninnor i grupp (gud vet vart alla dessa kvinnor ska ta vägen - kanske på konfärans) möts dock tekniken med illa dold fruktan. Och ju fler qvinnor man är i gruppen desto otäckare framstår denna TiM-apparat.

Det går inte heller att tillsammans ta sig an EN biljettapparat och göra sina inköp. Nej, vid varje blå apparat står en hennafärgad qvinna och svettas. Stor affär görs av denna, för Bittan, vardagliga rutin. "Åt vilket håll ska kortet vara vänt?". "Nej, nu gör du fel!", "Vart ska vi åka - vaddå finns det en NUMMERKOD för varje ort?". "Nej, ångra!". Röda flammor på halsen...

Bittan kan inte bestämma sig för om det är beundransvärt eller enbart värt förakt när dessa grupper av kvinnor ger sig ut på sina färder. Spontant vill hon utbrista "Vik hädan! Gör plats för oss som kan!" eller "Håll er för fan hemma om ni inte ens kan köpa en biljett!". Men Bittan är väluppfostrad och biter sig i tungan och inväntar sin tur.

Klimakterieklimat

Väl nere i Sthlm känner Bittan att en sisådär 35 björklöv också är gula här nere i storbyn. Blåbärna är uttorkade och nu väntar vi med fasa på att de svenska äpplena ska ruttna bort redan i mars! Det blir fanimej inte kul.

På tal om Al Gore, så såg Bittan Folke Rydéns Linnérulle "i Linnés fotsår" eller var den nu hette. Den var SÅDÄR, va? VÄldigt splittrad, tycker Bittan.

Nä, nu somnar vi om. I klimakteriet gör man lätt det. Somnar och såsar. Känns skönt att skylla på nåt - klimakterie är ett sånt vackert ord. I ärlighetens namn har Bittan nog inte RIKTIGT kommit dit, men det känns som ett lotteri varje dag man vaknar. Hur ska man veta - när man är där??

Klimathotet

Bittan konstaterar att löven i Umeå har börjat bli gula. Det måste bero på klimatförändringen. Är Al Gore informerad? Eller har han fullt upp med att susa jorden runt i en jumbojet och berätta om NEDSMUTSNINGEN?

Positivism!

Hm. Bittan känner sig lite schizofren idag. Det känns faktiskt som hon har två olika viljor, två själar, kanske två kroppar rentav. Vi får se var det slutar - konferens eller hospital?

Det ska kännas positivt att börja jobba igen efter semestern. Så pass att Bittan tog ledigt hela eftermiddan för att å Sturebadet behandlas med kamomillkroppsscrubb, kroppsinbakning med alger samt ett bubbelbad i alger från Bretagne. Ujujuj! Toppade med en liten ansiktsbehandling också. Otroligt skönt när man ligger där, men sen är ju ALLTING PRECIS SOM VANLIGT! Kan de inte spruta in nån omoralisk drog så man flyter runt ett tag till?

Hem till surdegen. Den står å jäser i ett skåp ovan frysen. Imorgon ska den vara klar och sen ska det bakas sura limpor. Det känns positivt!

Negativism

Bittan funderar på vilken av följande organisationer hon ska acceptera medlemsskap i:
V.I.S.I.G (Vi Som Inte Gökar)
Nej Till Allt
Elallergist, javisst!

Konsten att vara snäll

Bittan har i sommar försökt läsa Stefan Einhorns bok Konsten att vara snäll. Det har gått sådär. Hon tycker att det är lite tråkig handling.

Damen med Dramatenväskan

Bittan var på ICA nyss. En trivsam sysselsättning i en kö som bara blev längre och längre. Två kassor öppna. Klockan var 9:51 och en Stor Man Med Fett Och Rufsigt Hår (hade säkert jättejättebråttom till ett viktigt möte) undrade lite lagom gnälligt om de inte kunde öppna en kassa till. Den unga och väna kassörskan upplyste honom om att det kommer ytterligare två kassörskor kl 10. Gott så. Men. Längst fram i kassan står Damen med Dramatenväska - och hon är en sån typ av kund som inte har koll på moderna hjälpmedel i form av betalkort. Hon delar hon upp sin handling i två betalningar och varorna hamnar fel, det krånglar med portmonnän, hon ifrågasätter det hon köpt, hon synar kvitton och hittar fel. Felet åtgärdas, det skrivs nya kvitton och fan å hans moster. Dessutom bär hon shorts av sweatshirttyg. Blekgula.

Det roliga är att stå fullkomligt avslappnad framför Den Stora Mannen Med Det Feta Och Rufsiga Håret. Han är nämligen motsatsen till avslappnad. Han Stånkar. Han svär. Han uschar. Han pustar. Ja, hans missnöje över den långsamma lunk som just då präglar ICA Torkel Knutssongatan rinner som trögflytande smutsig olja över hela kassaområdet. Bittan hör hur hans blodkärl brister. Hur hans hjärna sjuder. På något sätt gör det Bittan ännu mer avslappnad...

Så stegras spänningen, Damen med Dramatenväskan är nästan färdig, då det visar sig att kassörskan glömt slå in rätt extrapris på Räkmackan med gammalt datum (mums). Då exploderar D.S.M.M.D.F.O.R.H - han tar långa kliv medan han utbrister - Nämen va FAAN, tränger sig fram till nästa kassa och hivar upp 6 hekto hushållsost till kassörskan och väser att hon "kan ta den". Under armen har han en påse med cirka 18 källarfranska som han ångande tar med sig ut ur sikte.

Du mannen! Hoppas mötet med änderna gick bra, och att du hittade en ny, bättre butik med fler kassor. Glöm inte att ta din medicin mot kärlkramp, ångest och hoppas du inte tar ut din ilska på fler människor idag.

älgörtini - mums

Bittan har hittat på en ny drink! Köpte älgörtsaft på Rosenhill, Ekerö. Plockade blåbär i skogen. Tog gin ur skåpet. Skakade nån del saft med några fler delar gin, blåbärna fick åka med och blev lite schysst skadade. De togs ur försiktigt och fick pryda den bärnstensfärgade drinken. Snygg effekt uppstod när de smått skadade bären liksom blödde ...coolt och mycket, mycket gott. Provade även med vodka och en aning vatten. En klarare smak. Svårt att säga vilket som var godast. Tur att man slipper välja.

Idag dissar Bittan:
Båtföraren i Karlbergskanalens rätt trånga mynning mot Pampas, som körde i typ 9 knop mot tillåtna 5. Bittans kajak välte av svallet och skadade mjukdelar på ena benet (förmodligen pga av att det var så grunt). Bittan instämmer å det kraftigaste med de strövare på land som ropade åt båten: Såna som ni ska inte köra båt!

Bittan på Piccolino, Kungsträdgården

Måste bara säga att alla tre gånger som Bittan ätit lunch på Piccolino i år så har det samtliga gånger varit mycket gott. Idag också. Inte prisvärt (100 bagis) men gott. Bulgur, lax, rödbetor, chevrekräm å pinjenötter (dock ej rostade). Tack.

Bittan vill också passa på att tacka för det lilla samtalet som avlyssnades från bordet bredvid "...asså en gång så ammade jag i tio timmar. Ja, bara efter några minuter så skulle han/hon ha mer och det var det enda som hjälpte" Ungen skrek alltså. Om detta vill Bittan bara säga: det finns andra rum och det finns hörselskydd. Amen HÄRREGUD, inte kan man väl sitta å dia sitt barn i TIO timmar i följd? Va-va-va?

Nu ska Bittan fara iväg å dricka middag i Trollbäcken. Tvärbana, buss dit. Ambulans eller droska hem. Goafton, Sverige.

Hej normalitet!

Tjo-ho!
Nu är den glada sommaren slut, slut, slut. Åtminstone för Bittan och hennes vänner. Sista ljuva semesterveckan lagras i själen med salta och söta bad, en och annan paddling, intensiva litterära upplevelser, avslappnande lyssningar av Sommar i P1, augustimat tillsammans med alltför mycket ljuva droppar av rosévin, fördrink, efterdrink och grogg samt en och annan brunsprit till läggdags. Alkoholen lägger sig som fluffiga små tarmar runt överarmar, midja och lår. FÖrhoppningsvis där och bara där. Och inget kring de överintelligenta beståndsdelar som utgör Bittans hjärna...
Att återvända till jobbvardagen ska ses som en "härlig och en berikanbde del av livet" - och naturligtvis inte som en del av löneslavars slit och släp. Uhu. Men Bittan kan se fram mot surströmmingsfest i härliga Knifetown, ett kommande björnkalas i Umeå samt mängder av trevliga event både här och där.

Idag gjorde Bittan ett virgint besök på Saltsjöbadens bad (öh?) - en genuin upplevelse med tydliga vinkningar till alla hälsosamma ariska människor som gärna solbadar nakna tillsammans. En inte helt oangenäm upplevelse. Det var faktiskt mycket trevligt rent av. Här kunde Bittan avlyssna konversationer som "när jag låg där på hallgolvet å inte kunde svara när det ringde, ja det var ju min andra infarkt, och min dotter blev ju väldigt orolig när hon ringde för tredje gången och jag inte kunde svara". Detta samtidigt som Bittan låg och läste Joan Didions "ett år av magiskt tänkande". Död. Liv. Sommar och sol. Havsalger. Men inga i Saltsjöbaden, dock.

Till sist en hälsning till Rosenhill på Ekerö och Fine Food i Hammarby Sjöstad: Tack för att ni finns. Hansenglassen har ni gemensamt, samt kärleken till goda... Mums.