vintervår och ÅR-säsong...

ja, ni vet, kära vänner. Bittan jobbar häcken av sig (lustigt nog sitter ändå väldigt mycket häck KVAR!)

Men nu har jag ett nytt vittnesmål!

Cyklade hem från jobbet idag efter normal 10-timmarsdag. Sakta mak på Söder Mälarstrand. Blev på gott humör igen när jag såg hur Västerbron glimrade över Riddarfjärden. Vattnet var kolugnt och stilla. Stadshusets siluett tronade i horisonten.

Men ve och faaaaasa! En vild cyklist kommer farande från Münchenbryggeriets backe. Det lät oroväckande från ekipaget och jag insåg att mannen försökte bromsa med sina fötter mot asfalten. Jag förväntade mig att han skulle slungas rakt ut över Riddarfjärdens mörka vatten eller åtminstone hejdas av en så kallad "båt". Emellertid kunde han få stopp på sig själv innan han brakade in i elskåpet vid kajplats Nittiarton-nånting. Jag hade så pass låg fart på min tantcykel att jag förskräckt hojtade: "HARU INGA BROMSAR?"

Mannen skrattade vansinnigt och skrek NÖÖÖÖ-ÄÄÄÄJJJJJJJ!

En helt absurd situation! Var detta ett omen? Om vad? Varför skrattade han? Jag hade fan DÖTT av chocken!
Att tappa bromsförmåga på väg ut över trafikleden på Söder Mälarstrand och sen fortsätta rakt ut mot Riddarfjärden... alltså, det finns ju inte! Köp en lott, mannen! Du överlever ALLT!

Men tack för ett obetalt minne.