meddelande till mänskligheten

Japp, speciellt till er av mänskligheten som bor runt Tanto och Liljeholmskajen och har stjärnformade pappersarmaturer lysandes i fönstren.

Läs noga nu:
JULEN ÄR SLUT! TAG NED ADVENTSSTJÄRNORNA!

Seså, off you go, ta ner skiten vi så sätter vi upp dem sisådär 10 månader. Okej?

Tack.

sött

Det är gott med bullar. Hittills har jag alltid bakat med smält smör.



Tills jag läste:
http://kortomgott.taffel.se/2007/12/12/varfor-det-blir-bast-med-rumsvarmt-smor-i-bulldegen/

Så då blev det såklart bullbakning med rumsvarmt smör istället.
Och, håll i er, nu kommer mitt utlåtande: DET BLEV MYCKET GODARE!
Hurra!
Skillnaden märks speciellt när jag tinar bullar från frysen. Hur gärna jag än vill, så är det lite opassande att äta upp alla bullar när de är nybakade. Och det är ju rätt kul att ha några i frysen. Jag tog ut en bulle härom morgonen och åt den på jobbet sisådär två timmar senare. Perfekt tinad utan micro. Nästan som nybakad. Och väldigt god. Nu ska jag aldrig smälta smör mer. Ever. Förutom kanel så har jag med kardemumma om någon undrade.

surt

Sedan augusti förra året har jag bakat surdegsbröd. Varje vecka. Det har blivit en vana som jag inte kan sluta upp med. Jag gör nästan bara rågsurdegsbröd. En gång har jag testat att utöka min rågsurdeg till att bli en dinkelvariant. Att göra den med dinkel gick ganska bra. Brödet har blivit ett kompakt rostbröd och passar bra till den hemgjorda blodgrapefruktmarmeladen. Så småningom, när den surdegsgrunden har blivit äldre kanske den har förvandlat sig till en vetesurdeg. Som förädlas till ett underbart bröd med stora luftbubblor. Då är man i brödhimlen, liksom. Tills dess går jag och köper brödet på Vassa Eggens deli. Ojojoj, vilket bröd. Jag går i spinn.

Jag önskar jag var en riktigt bra bloggare som generöst kunde dela med mig av tips, ungefär som
http://paindemartin.blogspot.com/
Oj, han är duktig. Man blir så sugen på att hasta till köket och sätta deg. Ni, mina tre läsare får nöja er med att jag delar med mig av länken.

Ni kan beundra mina senaste på surisar på bilden ovan. Detta är bröd som uppstått ur en ny surdegsgrund. Alltså inte från augusti 2007, tyvärr. Enligt den metoden jag bakar så har det två gånger blivit så att jag glömt ta bort en del till nästa bak. Hoppsan, där försvann hela grunden - men jajaja, jag gör ny nästa gång. Fånigt. Det skulle ju vara lite coolt att ha en surdegsgrund som man kan hänvisa till "jag har haft den sedan augusti 1932, typ". Jag ska göra som Martin (länken ovan) i fortsättningen, så jag kan skrocka med min surdegsgrund sedan "februari 2008".

Handen i bakgrunden tillhör Fabian. Han håller på att baka bondkakor till klassen. De har med sig fika varje onsdag enligt en turordning, de flesta köper industribakat och tar med. Inte min son, vilket är en sann glädje!

strandminne

En helt (o)vanlig lördag i september förra året låg jag på stranden i Barcelona. Jag trivdes alldeles förträffligt, för mig själv, i sällskap med några mogna gudomliga fikon, en påse spanska chips, vatten och absolut säkert något ytterligare för min pockande gom. Eftersom jag trivdes något så vanvettigt var jag nödgad att dela med mig och utöver några samtal till solfattiga därhemma sände jag också några snabba sms.

Ett hamnade hos R & T i Enskede. Ganska omedelbart fick jag i retur: "...bla bla, (avundsjuka) bla, bla KÖP NÅGRA BURKAR BOCCARONES" Eh, vad? tänkte jag förvånat medan Medelhavet brusade blott någon meter ifrån mig. Jag vill bara ha avundsjuka kommentarer, ingen inköpslista för guds skull! Men "boccarones" hade jag inte hört talas om och jag blev ju naturligtvis nyfiken. Några sms senare visste jag vad jag skulle hålla ögonen öppna för. Vita ansjovisfiléer i vinäger. Låter ju sjävklart gott. A must have.

Några timmar senare, efter en thaimassage på stranden, låååång lunch i sällskap med nyvakna kollegor som tagit taxi ner till stranden och förenat sig med mig och en inte lika nyvaken Lena, tog vi en semipromenad (kombinerad med taxi) in till centrala B-lona och det hägrande målet El Corte Inglés - snabb och effektiv shopping. http://www.elcorteingles.es/

Väl inne på ECI, väste jag åt Lena: vi ses på hotellet!" (här fanns INTE tid för någon kompisshopping) jag genade snabbt genom parfymutbudet och lyckades effektivt genomföra några köp. Som en målstyrd robot registrerade jag aggressivt skyltarna och försökte med all min skolspanska orientera mig. Det gick hyfsat och jag var snart nere på Den Viktigaste Avdelningen. Supermercado.

En urfräsch frukt- och grönsaksavdelning gjorde mig tårögd av lycka. Jag fingrade på några fikon och fick en sträng men ändå vänlig blick från anställd som stod i mitten av det förnämsta utbudet, liksom upphöjd på en en scen. Han hade vita handskar på sig och med dem plockade han servilt några fasta fikon samt matiga doftande paprikor åt mig. Jag kilade snabbt därifrån (tyvärr), hann norpa åt mig skalade, rostade hasselnötter och hamnade såklart framför vin/sprit (vilket tarvar en alldeles egen blogg). Jag hafsade igenom godisavdelningen för att hitta konfekt som inte finns i Sverige (mao förbjudna färg- och smakämnen...I suppose).
och finally: kärnuppgiften - boccarones.
Jag blir stående med öppen mun framför en enorm vägg av fisk- samt skaldjurskonserver och det är ju här jag misstänker att R&T:s boccarones ska återfinnas. Men icke. Jag letar upp och ner och förflyttar mig metervis vid detta gigantiska sortiment. Man tror inte sina ögon! Det finns SÅ många sorter! Vissa förpackningar har till och med larm! Om ni läser följande rad så förstår ni:
Anchoas LOLIN SERIE LIMITADA FILETES DE ANCHOA ACEITE DE OLIVA LATA 252 G 47,35 € /
Alltså, nästa 500 spänn för ansjovis i olja, limiterad version, 252 g...

Men boccarones, my ass. No está! Nä-hä. Mission not accomplished. Jag var tokglad över mina privata byten, dock, och kände mig ganska utpumpad när jag kom fram till kassan. Tog glatt några papperspåsar storlek större för att raskt kunna traska tillbaka till hotellet. Men nä-hä-då, lilla "Rosita de los Dolores" i kassan vägrade låta mig ta papperspåsar! Jag var hänvisad till de små, väldigt små - plastpåsarna. Spelade ingen roll att jag, först: spelade förvånad men lugn, därefter uppbragt förvånad, och till sist en ilsken svärande svensk turist som erbjöd henne CASH för papperskassarna, men "de är till för FÄRSKVAROR" lyckades jag förstå. Jag blev så häpet arg att jag trodde jag skulle gå i bitar. Istället för - säg tre papperskassar fick jag nu bära mina nyblivna ägodelar i 318 små plastpåsar. Jag stolpade tillbaka till hotellet och kom i ganska lagom tid tillbaka för färd hemåt. Lite mindre arg, mycket svettig och med ett något märkligt sista minne av Barcelona.

Väl levererad till Aeroporto, ganska gott om tid för lite flygplatsshopping - och se där, i en KYLDISK hos en liten delikatessaffär, ligger, du milde himmel, några paket boccarones! Kostar bara 60 spänn styck... Så det blev en till R&T i Enskede samt en till mig och mannen.

Och varför skriver jag då dessa segdragna minnen just nu - en januarisöndag hemma i mörka Stockholm? Jo, ser du. Den där burken öppnades igår och avnjöts med ett gott vitt bröd, lite olivolja, samt nymalen peppar. Det var Sååå Gott! Smakade lite som gravad strömming innan man lägger den i sås - men mildare, fiiiinare, och subtilare på något sätt. En liten, men ändå stor matupplevelse som jag gärna vill återuppleva. Vita, vackra små filéer - jag antar att de är vita för att de har blivit gravade.

Så - om du står i en spansk supermercado och har några euros över samt förmåga att snart hålla en kylkonserv kyld så ska du tänka på mig. Förresten, ta tre-fyra stycken!

(och om du vet var man får tag i dessa i Stockholm, så är det nog ännu bättre)

marmeladmakt!

Häromdagen gick jag åstad till den lokala Vi-butiken för att köpa mig ett gäng blodapelsiner. Av dessa ämnade jag göra en marmelad. Glad i hågen traskade jag fram till fruktdisken men väl framme slogs jag till golvet när jag till min HÄPNAD fick se vad handlaren ville ha betalt. 14:90 för EN jävla blodapelsin! Jag fick syn på en kille som jobbade i affären och frågade om detta var sant? Och det var det. Jag lade tillbaka sex blodapelsiner och lunkade besviket hemåt. Det blev ingen marmelad.

Idag gick jag dit igen - för att köpa diskmedel - då såg jag att blodapelsinerna kostade - håll i er nu - 2 stycken för 10 kronor! Haha! Så nu puttrar det en blodapelsinmarmelad på spisen. Bäst att gå och kolla den nu. Reagera mera!

Kommentar några dagar senare: jag gjorde marmeladprovet vid koket: positivt. Men slutresultatet blev ändå rinnigt: negativt. Dock, den blev supergod hursomhelst!

kokt grädde, indeed.

Hej Knivsta - här har du några bra recept på pannacotta - samt en inspirerande introduktion. Kom igen bruden, YOU CAN DO IT! Ni andra också! Ja, faktiskt ALLA som läser den här bloggen - alla ni fem stycken, ni kan göra det, kom igen!

http://hd.se/mat/2006/04/13/ljuvlig_pannacotta/

Det var F2 som kom på idén att göra pannacotta idag. En väldigt bra idé som imponerade stort på Knivstabruden. Så nu står det ett gäng pannacottor på balkongen, täckta såklart, och väntar på att bli slukade av familjens glupska gap.

Köp en femma grädde och slå världen med häpnad!