Igår tappade jag min plånbok. Jag gled runt på Vetekatten och letade efter en plats att sitta och solokvista en stund på.
Jag gick förbi den långa kön till kassan med min kofta och kappa under ena armen, min handväska i den andra samt en kaffekopp i en av händerna och någonstans låg plånboken och guppade. Tills den ramlade ner på golvet.
Detta skedde precis vid kön och en dam iakttog mig. Hon följde plånboken med blicken, såg hur ockuperad av grejer jag var.
Schysst, tänkte jag - hon böjer sig säkert ner och tar upp plånboken åt mig.
Nä, men istället börjar hon SKRATTA.
Jag glor förvånat och tyst på henne och därefter i stor irritation hittar en plats att ställa kaffekoppen på medan jag tar upp plånboken själv.
Vad är det för fel på folk?
lördag 15 mars 2008
fredag 7 mars 2008
vintervår och ÅR-säsong...
ja, ni vet, kära vänner. Bittan jobbar häcken av sig (lustigt nog sitter ändå väldigt mycket häck KVAR!)
Men nu har jag ett nytt vittnesmål!
Cyklade hem från jobbet idag efter normal 10-timmarsdag. Sakta mak på Söder Mälarstrand. Blev på gott humör igen när jag såg hur Västerbron glimrade över Riddarfjärden. Vattnet var kolugnt och stilla. Stadshusets siluett tronade i horisonten.
Men ve och faaaaasa! En vild cyklist kommer farande från Münchenbryggeriets backe. Det lät oroväckande från ekipaget och jag insåg att mannen försökte bromsa med sina fötter mot asfalten. Jag förväntade mig att han skulle slungas rakt ut över Riddarfjärdens mörka vatten eller åtminstone hejdas av en så kallad "båt". Emellertid kunde han få stopp på sig själv innan han brakade in i elskåpet vid kajplats Nittiarton-nånting. Jag hade så pass låg fart på min tantcykel att jag förskräckt hojtade: "HARU INGA BROMSAR?"
Mannen skrattade vansinnigt och skrek NÖÖÖÖ-ÄÄÄÄJJJJJJJ!
En helt absurd situation! Var detta ett omen? Om vad? Varför skrattade han? Jag hade fan DÖTT av chocken!
Att tappa bromsförmåga på väg ut över trafikleden på Söder Mälarstrand och sen fortsätta rakt ut mot Riddarfjärden... alltså, det finns ju inte! Köp en lott, mannen! Du överlever ALLT!
Men tack för ett obetalt minne.
Men nu har jag ett nytt vittnesmål!
Cyklade hem från jobbet idag efter normal 10-timmarsdag. Sakta mak på Söder Mälarstrand. Blev på gott humör igen när jag såg hur Västerbron glimrade över Riddarfjärden. Vattnet var kolugnt och stilla. Stadshusets siluett tronade i horisonten.
Men ve och faaaaasa! En vild cyklist kommer farande från Münchenbryggeriets backe. Det lät oroväckande från ekipaget och jag insåg att mannen försökte bromsa med sina fötter mot asfalten. Jag förväntade mig att han skulle slungas rakt ut över Riddarfjärdens mörka vatten eller åtminstone hejdas av en så kallad "båt". Emellertid kunde han få stopp på sig själv innan han brakade in i elskåpet vid kajplats Nittiarton-nånting. Jag hade så pass låg fart på min tantcykel att jag förskräckt hojtade: "HARU INGA BROMSAR?"
Mannen skrattade vansinnigt och skrek NÖÖÖÖ-ÄÄÄÄJJJJJJJ!
En helt absurd situation! Var detta ett omen? Om vad? Varför skrattade han? Jag hade fan DÖTT av chocken!
Att tappa bromsförmåga på väg ut över trafikleden på Söder Mälarstrand och sen fortsätta rakt ut mot Riddarfjärden... alltså, det finns ju inte! Köp en lott, mannen! Du överlever ALLT!
Men tack för ett obetalt minne.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)