Väl nere i Sthlm känner Bittan att en sisådär 35 björklöv också är gula här nere i storbyn. Blåbärna är uttorkade och nu väntar vi med fasa på att de svenska äpplena ska ruttna bort redan i mars! Det blir fanimej inte kul.
På tal om Al Gore, så såg Bittan Folke Rydéns Linnérulle "i Linnés fotsår" eller var den nu hette. Den var SÅDÄR, va? VÄldigt splittrad, tycker Bittan.
Nä, nu somnar vi om. I klimakteriet gör man lätt det. Somnar och såsar. Känns skönt att skylla på nåt - klimakterie är ett sånt vackert ord. I ärlighetens namn har Bittan nog inte RIKTIGT kommit dit, men det känns som ett lotteri varje dag man vaknar. Hur ska man veta - när man är där??
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar