Hej normalitet!

Tjo-ho!
Nu är den glada sommaren slut, slut, slut. Åtminstone för Bittan och hennes vänner. Sista ljuva semesterveckan lagras i själen med salta och söta bad, en och annan paddling, intensiva litterära upplevelser, avslappnande lyssningar av Sommar i P1, augustimat tillsammans med alltför mycket ljuva droppar av rosévin, fördrink, efterdrink och grogg samt en och annan brunsprit till läggdags. Alkoholen lägger sig som fluffiga små tarmar runt överarmar, midja och lår. FÖrhoppningsvis där och bara där. Och inget kring de överintelligenta beståndsdelar som utgör Bittans hjärna...
Att återvända till jobbvardagen ska ses som en "härlig och en berikanbde del av livet" - och naturligtvis inte som en del av löneslavars slit och släp. Uhu. Men Bittan kan se fram mot surströmmingsfest i härliga Knifetown, ett kommande björnkalas i Umeå samt mängder av trevliga event både här och där.

Idag gjorde Bittan ett virgint besök på Saltsjöbadens bad (öh?) - en genuin upplevelse med tydliga vinkningar till alla hälsosamma ariska människor som gärna solbadar nakna tillsammans. En inte helt oangenäm upplevelse. Det var faktiskt mycket trevligt rent av. Här kunde Bittan avlyssna konversationer som "när jag låg där på hallgolvet å inte kunde svara när det ringde, ja det var ju min andra infarkt, och min dotter blev ju väldigt orolig när hon ringde för tredje gången och jag inte kunde svara". Detta samtidigt som Bittan låg och läste Joan Didions "ett år av magiskt tänkande". Död. Liv. Sommar och sol. Havsalger. Men inga i Saltsjöbaden, dock.

Till sist en hälsning till Rosenhill på Ekerö och Fine Food i Hammarby Sjöstad: Tack för att ni finns. Hansenglassen har ni gemensamt, samt kärleken till goda... Mums.