Igår var Bittan på ICA Torkel Knutsson igen. Det gick ganska bra. Tills hon hamnade i kön. Där fanns en ond liten unge i vagn som började slå på Bittans ben. "Ja, se ungar!". Farsan står å babblar i Yuppienallen (YES, nu kom det där ordet äntligen till användning).
Nu ska här erkännas att de små slagen inte var särskilt hårda. Ganska mesgulliga. Men ändå. Ungen slår upprepat mot Bittans stadiga ben. Pappan babblar och en gång mellan slagen säger pappan mjäkigt: "inte slåss, Dilbert." Sen babblar pappa igen. Bittan böjer sig emellertid ner mot ungjäven och säger mjukt: "Eh, inte slåss, tant är snäll"
Dilbert tittade fånigt på Bittan, med nappen ointelligent halvhängande ur munnen. Slog en gång till.
Bittan funderar fortfarande på vad som hänt om hon sagt:
"om du slår mot tants ben igen ska du få en smäll som du sent ska glömma - ungjävel"
Faktiskt: Bittan hade kunnat vara mer konsekvent. Markerat att det är INTE okej att slå mot andra människors ben. När ni föräldrar verkar tycka att det inte är så mycket att orda om.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar