Sedan augusti förra året har jag bakat surdegsbröd. Varje vecka. Det har blivit en vana som jag inte kan sluta upp med. Jag gör nästan bara rågsurdegsbröd. En gång har jag testat att utöka min rågsurdeg till att bli en dinkelvariant. Att göra den med dinkel gick ganska bra. Brödet har blivit ett kompakt rostbröd och passar bra till den hemgjorda blodgrapefruktmarmeladen. Så småningom, när den surdegsgrunden har blivit äldre kanske den har förvandlat sig till en vetesurdeg. Som förädlas till ett underbart bröd med stora luftbubblor. Då är man i brödhimlen, liksom. Tills dess går jag och köper brödet på Vassa Eggens deli. Ojojoj, vilket bröd. Jag går i spinn.
Jag önskar jag var en riktigt bra bloggare som generöst kunde dela med mig av tips, ungefär som
http://paindemartin.blogspot.com/
Oj, han är duktig. Man blir så sugen på att hasta till köket och sätta deg. Ni, mina tre läsare får nöja er med att jag delar med mig av länken.
Ni kan beundra mina senaste på surisar på bilden ovan. Detta är bröd som uppstått ur en ny surdegsgrund. Alltså inte från augusti 2007, tyvärr. Enligt den metoden jag bakar så har det två gånger blivit så att jag glömt ta bort en del till nästa bak. Hoppsan, där försvann hela grunden - men jajaja, jag gör ny nästa gång. Fånigt. Det skulle ju vara lite coolt att ha en surdegsgrund som man kan hänvisa till "jag har haft den sedan augusti 1932, typ". Jag ska göra som Martin (länken ovan) i fortsättningen, så jag kan skrocka med min surdegsgrund sedan "februari 2008".
Handen i bakgrunden tillhör Fabian. Han håller på att baka bondkakor till klassen. De har med sig fika varje onsdag enligt en turordning, de flesta köper industribakat och tar med. Inte min son, vilket är en sann glädje!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar