Bittans 14-åring jobbade med att sälja Aftonbladet några helger som så kallad kolportör. Det funkade inte så bra, alldeles för mycket administration för detta barn vilket raskt medförde alldeles för mycket administration för Bittan.
Bittan hjälpte till att räkna in pengarna på rätt sätt. Bilaga lördag ett pris, bilaga söndag ett annat. Minus, plus, avdrag för lön, kontrollräkna, stapla mynthögar - å hjälp, så galet många siffror för Bittan som i likhet med sonen är sifferdyslektiker.
Ja - ni förstår ju själva att det kändes tryggt att snabbt avsluta denna yrkesverksamhet.
Pengarna som låg i små högar på bordet lades i en plastpåse (jättebra förvaring) för att liksom säkras för inbetalning till tidningen när fakturan så småningom anlänt till hemmet. "Hm, jag lägger den på ett BRA ställe"
Nu har fakturan kommit. Då är det ju bara att leta fram påsen och byta pengar. Mor Bittan ska pröjsa från sitt bankkonto och ta cashen. Men. Bittan anade någonstans att det skulle ta tid att leta reda på påsen.
Bittan har nämligen glömt var den är gömd..
Gårdagkvällen ägnades åt att leta ÖVERALLT. Bland underkläder, i skovårdslådan, bland cykelkläderna, bakom kokböckerna.
Sjuuuuuuukt glömskt. Endast Gud vet när påsen med de gömda pengarna kommer fram. Och BIttan får alltså ta pengar från sitt egna konto för att betala Aftonbladet de sålda tidningarna. Det var PRECIS så hon hade tänkt sig sonens debut i affärsvärlden.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar